Trots en tapper försvarsinsats fick herrarna se sig besegrade mot Selånger i dunklet på Gärdehov (publik över 60 år kan inte ha sett mycket?). 0-4 efter bara 0-1 i halvlek, men mål ska också göras för att man ska kunna vinna matcher. 

Ett kort referat denna gången då skribenten sett fem och en halv bandymatch under helgen, och varit på ständig resande fot, så det är som en enda rotmos av bandy i skallen just nu.

Som förväntat var det Selånger som förde matchen och hade mest boll, men utan att skapa så värst heta chanser då det för dagen vittröjade Umedalen höll medelpadingarna på säkert avstånd från mål, bortsett några hörnor och skott utifrån. Ledningsmålet fick vi istället bjuda Selånger på då de snappade upp en misslyckad passning i mitten och kunde ställa om mot en osamlad backlinje. För gästerna fattades inte lägen då framförallt Gladh (senare specialmarkerad av Selånger) ofta tog sig runt på sin kant och skapade frislag, utvisningar, skott på mål, nagelbitande på läktaren och säkert ett och annat sundsvallshjärta i brand. 

Andra halvlek blev rätt snarlik andra, förutom att Selånger gavs några fler chanser på omställningar som de utnyttjade kliniskt. De kunde då också kontrollera matchen genom att hålla boll och med lagom bryskt försvarsspel hålla undan anfallande umedalingar, som däremot med kanske lite bättre skärpa kunde petat in en eller annan boll. 

Glädjande att ta med sig är dock att Selånger uppgraderat gästfikat till Trocadero, att vi håller vårt spel och gör det vi kommer överens om. Det är fan rätt kul med bandy ändå.

Nu väntar en av säsongens tuffaste matcher till helgen då vi åker ner till Helsingehus Arena för att möta Brobergs u-lag, kryddat med elitserieglans.